Rapport från en mopp

Betty har det inte lätt som frilansande dansare. Så hon fortsätter att extrajobba med sin lilla städfirma, Betty’s Svabb. Eftersom Betty svabbar svart fick hon påhugg i Regeringskansliet direkt, och med sådan referenser ser vi henne strax feja både på Kulturrådet och Kungliga Operan. Men Betty har alltid sin lilla bandspelare på.

Avlyssnat på Kulturrådet:

-Usch, det går för bra!

– Hurdå menar du?

– Jättebra! Finfina publikssiffror, jättebra presstäckning. Och den där Erik Näslund, hörde du inte att han till och med satt och spann i radions Stil en lördagmorgon. Så jäla rätt hela tiden. Uhh.

– Men det är väl roligt att det går….

– Idiot! Om det går bra för Dansmuseet, tror alla att det LÖNAR sig att sätta sig på tvären och göra som man vill. Det ska gå dåligt! Uruselt! Och då kan vi säga: jajamensan, lika bra att slå ihop Dansmuseet och Teatermuseet och Musikmuseet. Och så får de lite, lite pengar så att de inte kan göra nånting annat än betala hyran. Som blir jättehög! Så måste de komma till oss och yla att de inte kan göra utställningar, och då säger vi: tuvärr! Trist. Vad ska vi då ha museer till?

– Men det kommer ju jättemånga till Dansmuseet och tittar. Och gratis inträde är det också! Kafeet är jättetrevligt och museishopen urbra på böcker och presenter…

– Du fattar verkligen ingenting! Gratis är förbjuuudet! Det är med Dansmuseet som med Suzanne Osten! Går något verkligt bra eller är verkligt intressant BEVISAR det att offentligt finansierad kultur funkar och nu skulle vi utreda att det GÖR det inte alls. Alla måste fatta det!

– Jag åt faktiskt jättegoda kakor där i förra veckan och så var föreställningen jag såg jättefin…Aj! Vad gör du! Slå mig inte!

– Enmansutredning, vi får göra det här till en enmansgrej…Kanske Lena kunde fixa det bäst själv.

(Senare samma dag, nytt städpass på Kgl. Operan, operachefens rum. Betty svabbar och lyssnar. )

-Snyft, snyft. Hulk, hulk.

– Men lyssna nu på stora snälla Operachefen. Read my lips. Så svårt kan det väl inte vara. Vi kan inte göra reklam för några konstiga trosor från Bensin eller vad det hette.

– Buu. Diiisel, de var jättesnygga ju! Jag ville haaaaa såna….och vi tjänar så lite och jag har inte råååhåd.

-Jamen, Operan är en statlig scen. Skattebetalarna kan bli jättearga om de ska betala för reklam i NK:s skyltfönster. Du borde fattat att sponsring är när NK säger: kom och dansa. Vi tycker det är fint och lite stil med balett i fönstret. Och så dansar ni något som är någorlunda begripligt. Så går folk in SEN och köper märkeskalsonger.

-Men vi ville bara dansa, ju. Jag fattar inte vad du bråkar om! Det är väl inte fel att dansa! Det är jätteroligt. Vi har tränat och tränat och vi vill bara, bara dansa. Hela tiden. Inte tänka på några konstiga skatter och vad var det du sa?

-Men inte dansa i reklamkläder. Fattar du inte! Det är som om ni skulle dansa i Michelin-gubbe-kostymer!

-Men då ser man ju inte alls hur vi ser ut! Kan man ju verka jättetjock. Jag är faktiskt jättesmal och väldigt, väldigt snygg i dom där trosorna.

-Om du inte förstår det här, hur det fungerar, är du dum i hela huvvet! Då får du helt enkelt bara göra som jag säger: ingen reklam-dansning.

– Ååh, vad du är elak! Uuuuh! Nu börjar jag gråta igen! Luvtröjan, åtminstone den kan jag väl få dansa i. Lite grann…..Aj, aj, nej inte med brevpressen…bara, bara slipsen då, aj, snälla…

(Betty flyr gömd i en mopp.)

Fler Betty Bitch