Betty, Silverbibeln och Djävulen

Lilla Bettys vässar sin kompetens på arbetsmarknaden. Nu går hon en förberedande kurs i konstnärlig dansforskning, och man gör ett studiebesök på Kungliga biblioteket, som har samlat landets äldsta och finaste biblar till en utställning. Den passar perfekt till kursen Historiografi med källkritik. En grånad bibliotekarie väntar för att guida gruppen.

Det rasslar av lås och koderna knäpper i gångarna där den lilla skaran vallas fram till montrarna med dyrgriparna Silverbibeln och Djävulsbibeln. Och jaa, de är verkligen imponerande. Gruppen går andäktigt runt montrarna och beundrar den storståtliga silverbeslagna pärmen på Silverbibeln. Och den uppslagna Djävulsbibeln med den berömda bilden av en djävul.

– Lägg märke till den elegant utformade bilden…tassarna med sina krökta klor, den smidiga, rytmiska linjen. Bibliotekarien som visar lägger till: det är nästan som att den dansar, faktiskt.

Och Poff! och Wow! Upp flyger den dansanta djävulen från bokbladen. Betty nästan svimmar: Vid alla djävlar! Det är ju självaste Mårten Spångberg!

– Just det!, väser demonen som nu studsar mellan glasmontrarna.
– En SPANGBERGIANISM! Silverbibeln, ha! Källornas källa, det är jag! Silverbibeln, den är min! Det är jag som lägger ut svavelosande dimmor och ger ut oläsliga böcker hela tiden och kallar dem dans! Det är jag som vänder ut och in på alla orden och skriver dem på engelska och låtsas att de inte betyder någonting alls!

Betty och biblioteksbesökarna har kastat sig på golvet. Dans-demon-geniet studsar över deras ryggar. Han rasslar med klorna mot glasmontrarna och tar några vällustiga hambosteg i luften.

– Det är rätt! Folk fall nu neder! Det är jag och min SPANGBERGIANISM som tar dansen till nya och obegripliga höjder. Allt jag säger betyder ingenting och jag kallar det dans. Och jag kallar det forskning. Och jag kallar det tralalalala! Ve er alla tvivlare!

– En ny och ännu blankare Silverbibel kommer nu en gång om året. Full av spangbergianers underkastelse och efterforskningar efter det sanna dansandet, det som är intet och ryms på en nålspets, lika väl som sju gånger sjutton änglar. Det fyller tjocka böcker så att ingen ska våga säga emot! De skriftlärde skola upplysa världen för hutlösa bidrag från myndigheterna!

– Allt detta gamla dansande i snygga dekorer med tänkvärda budskap och välgjorda ljussättningar och högutbildade marknadsförare och smarta festivalgeneraler! Ha! Bara den sanna lära som jag förkunnar är den äkta Spangbergiansmen: allt är intet och intet är allt och dans är lika mycket intet som ett förnekande av det samma.”

– Vad betyder det, viskar en kurskamrat till Betty, som ändå har läst 30 poäng på högskola i praktisk filosofi.

– Ihhh, kvider Betty.

Demonen har utlöst larmet. Sprinklersystemet sätter igång, det ryker, ångar och fräser i luften. Den lilla biblioteksgruppen rusar mot utgången.

– Jag har väl aldrig i min dar….vad var detta, flämtar bibliotekarien. Hans grånade hår flaxar i flykten ut från det allra heligaste.

– Jag vet det, men jag kan inte säga’t, mumlar Betty, därmed citerande Ett drömspel. Det är i alla fall Strindbergsår.

Se http://sv.wikipedia.org/wiki/Djävulsbibeln

http://sv.wikipedia.org/wiki/Silverbibeln

Fler Betty Bitch