Kaos i kabinettet

Lika illa som CPH Stage startade med föreställningen The blind poet, precis lika bra kommer den vidare med verket Random av och med Livingstones Kabinet. Ett teaterkompani som alltid brukar stå för alternativ performance med annorlunda vinkling av tillvaron och vårt vanvettiga samhälle. Och de brukar inte minst vara kapabla att leverera ett rejält och tankeväckande skratt.
“Kaos er ikke altid dårligt nyt” (Kaos är inte alltid dåliga nyheter), heter det i Random, som hyllar det totala kaoset. Vi människor har tendensen att söka efter en mening i det meningslösa omgivande kaoset, men vi behöver lite obegripligt kaos i våra alltför regelbundna liv. Detta är budskapet i det dadaistiskt inspirerade verket.
Random börjar med motsatsen till kaos, nämligen en spelautomat, som talar som en robot. Den kungör att det är den som är ansvarig för föreställningen. När datamaskiner och algoritmer tar över konsten, så försvinner också det kaotiska. Men lyckligtvis så dyker Pete Livingstone upp på scenen och berättar att det är han som är den konstnärlige ledaren, och då bryter ett totalt galet kaos ut som är otroligt kul.
Man driver med politikernas floskler, mediers likgiltiga pladder, och marknadsföringsspråkets intetsägande formuleringar och reklambranschens tomma fraser. En smart, seriös affärskvinna står och talar om vikten av att ha en strategi utan att tappa fokus. Själv ser hon ingenting, för hon har ett trassel av bandsallad över huvudet och måste ledas bort från scenen. Hon är en fin representant för vårt samhälle, där orden ska vara förförande och säljande. De betyder inget och står inte för någon form av förändring. Orden har blivit meningslösa för att de som uttalar dem inte menar vad de säger.
Men det är inte den slags kaotiska meningslöshet vars mål är att utnyttja andra som vi borde ha i våra liv, det är snarare ett lekande kaos, som stimulerar våra hjärnor. Och det får vi bland annat med hjälp av skotska Pete Livingstones fjolliga sång och musik samt svenska Petter Wadstens barnsliga trolleri med ett ägg. I performernas fantasifulla och totalknäppa kreativa utklädningar används allt från mattpiskare till broderade bordslöpare. Vi får en modeuppvisning i vanliga kläder som performerna tar på sig på totalt knasigt vis, så det ser fullständigt knäppt ut när de vältrar sig fram utefter catwalken.
Ja tack, det är den sortens onyttiga skoj och allmänt annorlunda knas som vi behöver i våra liv. Det är desto mer fjantigt och dumt när man i så kallade kreativa branscher använder sig av engelska så kallade ”buzzwords” som “disruption” ”exit strategy” och “downsizing”, utan att själva riktigt kunna definiera dem, men bara använda dem till självhävdelse gentemot fömodat mindre vetande.
Om den slags galna performance som Livingstone Kabinet står för, känns för knasigt kan man i stället ta större barn och unga med till Dansekapellet och se street dance-föreställningen One 2.0 av Stephanie Thomasen. Denne foöreställning handlar till en viss del också om om kaos eller i varje fall om att våga tappa fotfästet eller kontrollen om bara för en stund. Fem unge dansare från Uppercut Danseteater visar på vikten av att ta oss ut ur de fack och roller som vi alltför ofta inordnas i, samt fångas och begränsas av.

Torben Kastrup