Alexander Ekman leker för lekens skull
Fakta:
Namn: Kuckel 2 ( Speltid 55 minuter)Koreografi: Koreografi och regi: Alexander Ekman
Författare: Koncept och dramaturgi: Carina Nildalen
Ensemble: På scen: Charlotta Öfverholm, Jesse Kovarsky, Matteo Carvone, Oscar Salomonsson, Yvan Auzely, Pascal Jansson, Scenografi: John Engberg Video: Johannes Ferm Winkler Ljus: Alexander Ekman, Raimo Nyman, Marta Khomenko Mask: Linda Sandberg Kostym: Lena Lindgren, Hanna Rönnbäck, Alexander Ekman, Maria Lundqvist
Plats: Stora teatern, Göteborg
» https://www.dansnatsverige.se/alexander-ekman/
”Not dancing” meddelar en kaxig skylt på scenkanten. Det är ett av kvällens alla vilseledande infall, eftersom dansaren Jesse Kovarsky inte gör annat än dansar på scenen medan publiken bokstavligen fyller Stora teaterns salong. När hände det senast att en föreställning med samtida dans en regnig tisdag i oktober förmådde fylla den gamla teatern till sista plats?
Men nu är det koreografen Alexander Ekman som gästar staden med Kuckel 2. Ekman har verkligen lyckats bygga en danspublik, även i Göteborg. Efter flera lyckade iscensättningar med Göteborgsoperans danskompani, senast med Hammer, som efter årsskiftet kommer i en tredje omgång på operascenen, och som grädde på moset den tv-sända koreografin till invigningen av Paralympics i Paris under sensommaren, är Ekman en koreograf som har öppnat ögonen för dans hos en bredare publik.
Efter år av lyckade och dansrika kreationer för stora scener runt om i Europa gjorde Ekman 2020 en gir åt ett annat håll. För en mindre grupp och den fria scenen Orionteatern i Stockholm skapade han Kuckel. Pandemin kom emellan, men föreställningen övervintrade och går nu i uppdaterad version på turné i landet.
Sex erfarna dansare står på scen. Den fint blandade ensemblen, med både äldre och yngre dansare, är det mest spännande i verket. Koreografen låter dem, precis som i Hammer, komma i äkta närkontakt med publiken. En charmig uppvärmning med allrörelse i salongen är en av flera starter på kvällen.
Kuckel 2 är ett uppbrutet stycke där ljuset skär ut kvadrater för de olika scenerna. Allt är en strävan efter kontakt och fäste. Det är inte bara stormbyarna – som påminner kusligt om den aktuella orkanen Milton i USA – som sliter och splittrar. Alla ansatser hakar upp sig, om det så handlar om längtan efter pussar (Charlotta Öfverholm med drottninglika krav) eller en lektion i skofetischism (Yvan Auzely på elegant manér). Ensemblen jobbar som labbråttor på den naket vita ytan. Det är imponerande följsamt och vigt.
Alexander Ekmans koreografi drivs av leklust och infall. Förvisso ofta med humor och visuell styrka, men ”Kuckel 2” lämnar mig ändå förvånansvärt oberörd.
Texten är tidigare publicerad i Göteborgs-Posten
Fler Recensioner
