Gunilla Jensen 1945 – 2024
Det är med sorg många av oss tar emot beskedet att Svenska Dagbladets mångåriga danskritiker Gunilla Jensen har gått bort, 78 år gammal. Så sent som förra året, 2023, tilldelades hon Tyyne och Ivo Cramérs stiftelses medalj nr 55. Motiveringen tog fasta på hennes spännvidd: ”Som dramaturg på SVT har hon årligen varit ansvarig för en helafton med enbart dans. /…/ Som danskritiker i Svenska Dagbladet vittnar hennes syn och texter om djupaste insikt.”
Gunillas sista dansrecension i SvD (18/5 2019) vittnar om hennes patos inte bara för danskonsten utan också för de stora frågorna. Närmast profetiskt avslutar hon recensionen av Processen, en balett på Kungliga Operan av Jiří Bubeníček byggd på Franz Kafkas roman, med orden: ”Synd att kreatörerna inte riktigt förmår lyfta sitt högst angelägna tema – kampen för det fria ordet och kampen mot den växande antisemitismen. Ett oerhört angeläget budskap, också i vår tid.”
Det var alltid stimulerande att diskutera danskonstens utveckling och aktuella uppsättningar med Gunilla, även om vi inte alltid var överens – så som det ska vara på det kritiska fältet. Hon var väldigt uppmuntrande mot mig och andra som började skriva om dans och månade om konstartens plats i det offentliga samtalet. Under många år bidrog hon med kloka insikter och kreativa förslag i SvD:s Operaprisjury. Hon var också engagerad i Carina Ari-stiftelsens medaljkommitté.
Många minns Gunilla Jensen som en flitig dramaturg på Sveriges Television ända sedan 1970-talet. Hon fick uppleva en guldålder och arbetade under nära fyra decennier med regissörer som Bo Widerberg, Bille August, Inger Åby och Lars Molin. 1988 fick Gunilla SVT:s jämställdhetspris Prix Egalia för sitt manus till tv-filmen Behöriga äga ej tillträde som regisserades av Britt Olofsson. Andra betydelsefulla manus är de till Inger Åbys operafilmer för SVT: Kronbruden (1990) och Rucklarens väg (1995).
Gunilla samarbetade också flera gånger med författarna Inger Edelfeldt och Jonas Gardell, i tv-serier som Nattens barn (1995) och Torka aldrig tårar utan handskar (2012). Ett av hennes sista uppdrag blev den uppmärksammade tv-serien Fröken Frimans krig (2013).
Gunilla Jensen hann även skriva flera böcker, även de med stor spännvidd. Redan 1979 kom TV-regi: Bo Widerberg – en tv-föreställning blir till där hon berättar om processen bakom Widerbergs version av Arthur Millers En handelsresandes död. I Mitt liv är ditt (1984) skildrar hon, delvis i dagboksform, när hon donerade en njure till sin sjuke bror. Biografin Lars Molin – mitt i berättelsen (2015) väjer inte för regissörens mörka sidor, och är en fullmatad genomgång av Molins alla verk.
Det var ändå en dansbok som blev Gunilla sista: biografin om den legendariska men högst vitala premiärdansösen och pedagogen Mariane Orlando, Jag ville ju bara dansa, som utkom 2018. Med gedigen research och många samtal fångar hon in en viktig epok i dansens historia. Nu hoppas jag att Gunilla får dansa vidare på vackra ängar.
Anna Ångström
Kritikredaktör och danskritiker i Svenska Dagbladet
