Grattis Virpi till Ganneviksstipendiet

Så lämpligt i tid får just Virpi Pahkinen igår tilldelades Ganneviksstipendium på 500 000 kronor inför att hon till våren kommer att turnera i landet med det spännande verket Change. I det blir publiken involverad i verkets färgsättning och musikval med hjälp av en medverkande skådespelare som animatör. När Change hade urpremiär i april 2022 på Stockholms Stadsteater var det skådespelaren Leif André som lockade fram besluten hos publiken. Change visar på vilken överraskande konstnär Virpi Pahkinen är, i sin universiella orientering inte bara i olika tider och kulturer som inspirationskällor.
Hon är också en mycket allsidigt utbildad konstnärligt danskonstnär som inte bara är musiker med piano som instrument, men också skridskoballerina av rang och hon har dessutom skapat åtskilliga verk för filmmediet. Många filmare har velat fånga de förtätade magiska ögonblick hon skapar och hon har generöst medskapat i deras verk men också själv intierat många dansfilmprojekt.
I motiveringen från Ganneviks juryn heter det att:
”Virpi Pahkinens omisskännliga dansverk är majestätiska och kontemplativa och har under decennier fascinerat och berört publik över hela världen. Såväl som solodansare som i koreografier åt andra frammanar hon dansens sakrala krafter. I hennes universum ryms växlande konstuttryck med ett rörelsespråk som samtidigt är djupt avskalat och koncentrerat. Med fullkomlig närvaro och rituell precision får Virpi Pahkinen oss att reflektera över tillvarons mer ogripbara dimensioner.”
Och i pressmeddelandet finns även kommentarer av Virpi själv:
– Överraskande, hedrande och glädjande, ett kvitto på idogt arbete och tro på danskonsten.
Och om sitt konstnärsskap säger hon:
– Det är konsten som gör att det är värt att leva överhuvudtaget.
Den ordlösa, organiska och skulpturala dansen har varit kärnan som jag fört vidare med en övertygelse om danskonstens förmåga att låta åskådare föras till en plats där det innersta lyser genom. Jag söker själens viloplats som har sin hemvist i rörelsen och i det föränderliga. Se vidare www.dansnatsverige.se/virpi-pahkinen/

Bland de övriga Gannviksstipendiaterna i år finns Erik Holmström som år 2015 startade Malmö Dockteater, och skapade en helt egen autodidakt dockteatergenre, i motiverinen till hans Ganneviksstipendium heter det att: ”För Erik Holmström tycks inget vara omöjligt när han skapar nya världar av välkända föremål. För visst känner vi igen oss i det som gestaltas där på scenen även om skådespelaren har en flörtkula till huvud. Hans världar är ofta humoristiska, storslagna och angelägna och expanderar vår syn på teaterns möjligheter. Med lekfulla intentioner och ett nyfiket sinne utforskar, utmanar och tänjer Erik Holmström på dramatikens gränser.”
Om sitt Ganneviksstipendiet har Erik yttrat:
– Sedan jag fick beskedet om stipendiet har min ekonomiska stress minskat drastiskt och det spiller såklart över på allt i livet. I tider av nedskärningar och orosmoln för det fria kulturlivet så ger det en tillfällig trygghet på ett individuellt plan. Sedan är bekräftelse viktigt för mig i mitt konstnärskap, jag behöver det för att fortsätta lita på min intuition och våga befinna mig på okänd mark. Ett sånt här stipendium har en sådan funktion.
Och om sitt konstnärskap har Erik Holmström yttrat
– Sedan jag hittade dockteatern för tio år sedan befinner jag mig på en upptäcktsresa i konstformen. För mig handlar det inte om att skapa den perfekta dockan eller det mest ekvilibristiska dockspelet. Jag är besatt av leken och samspelet mellan form och innehåll, docka och dockspelare, föreställningens mekanik och publikens fantasi, konstverket och världen runtomkring och att allt tillsammans bildar ett magiskt maskineri. För mig är dockor, figurer och objekt fascinerande för att de är projektionsytor. Det är ingen som tror att de lever på riktigt, det är en lek och allt är på låtsas – en perfekt utgångspunkt för att vidröra mänskliga bråddjup.
– Rent estetiskt jobbar jag ofta med en slags vardagsrealism, men formen är hemmagjord och ihopklistrad. Jag älskar när material och konstruktion lyser igenom. Det aktiverar mig som betraktare och jag får en inblick i processen. Jag har alltid dragits mer till skissen än det färdiga och jag tror att dockteater passar mig bra därför. Det är tydligt att det är ett försök att gestalta världen, men det kommer alltid vara bristfälligt, “dockaktigt”, och därmed avslöjande.
– Dessutom tycker jag att dockteater har en inneboende humor och kommunikation som jag älskar att syssla med. Det sociala samspelet och det djupt mänskliga i våra strävanden framstår med rörande tydlighet när det gestaltas av tomma dockor som försöker härma människor.

Dessutom fick Sam Hultin, Ruben Östlund, Wanja Djanaieff och Mats Edén var sitt Ganneviksstipendium. se vidare www.konstnarsnamnden.se/nyheter/ganneviksstipendiet-2024/

Fler Nyheter