Planer för ett ”storslaget kulturliv” Over There
Nu stundar nya tider även för kulturlivet i USA. I fredags skrev president Trump på sin plattform Truth Social:
”At my direction, we are going to make the Kennedy Center in Washington D.C. , Great Again.” Det vill säga ”Under min ledning ska vi göra Kennedy Center i Washington D.C. storslaget igen.” Som skäl för att den sittande ordföranden och styrelsens ledamöter ska ersättas, anges att dessa inte delar ”our Vision for a Golden Age in Arts and Culture.” Exakt vad ”vår Vision för en gyllene era” kan stå för är ännu oklart.
Kennedy Center är en enastående institution, det närmaste USA kommer en nationalscen. Här har sedan starten 1985 visats det bästa av olika kulturuttryck från USA och här har det bästa från resten av världen mött en amerikansk publik. Här har Kungliga Baletten gästspelat med ett danshistoriskt program.
Här såg jag själv under mina år som kulturråd på Sveriges Ambassad (1999 – 2003) för första gången Alvin Ailey Dance Theater och Bill T. Jones/Arnie Zane Dance Company.
Här bjöd Sveriges Radios symfoniorkester och Erik Erikssons kör på sin tolkning av Verdis Requiem för att fira Sveriges ordförandeskap i EU (sedermera utnämnt av Washington Posts musikkritiker till årets bästa musikupplevelse).
2001 visade samtliga dåvarande EU-länder något som Donald Trump säkert aldrig skulle ha tillåtit: en utställning kallad Connecting Worlds, med samtida skulptur, på den generösa takterrass som löper runt hela den imponerande byggnaden vid floden Potomac.
Varken informationen om ”vår vision för en gyllene era för konst och kultur”, eller för den delen detta inlägg: ”We will soon announce a new Board, with an amazing Chairman, Donald J. Trump.” har hittills mötts med jubel hos berörda parter.
Att en ny styrelse snart ska presenteras och att den ska få den otrolige Trump som ordförande kanske inte imponerar på alla?
Däremot skriver Rachel Howard, framstående danskritiker, med tydlig oro ett inlägg på Facebook om dessa nyheter, som för övrigt utmärkta tidskriften The Atlantic var först att rapportera om, med snabb och intressant uppföljning i New York Times (7 februari 2025).
Nancy Westman
