Kritikerna jublar över Mats Eks kaffekopp
Den svenska rikspressen är fullständigt enig i sin lovsång över Mats Eks nya verk En kopp kaffe som hade sitt uruppförande fredagen den 7 februari med Kungliga Baletten och Hovkapellet i det något skamfilade operahuset.
Kritikerna understryker den lyckliga treenigheten i Mats Ek, hans samarbetspartner sedan ett halvt sekel, Marie-Louise Ekman och den helt nya kombon med kompositören Anders Hillborg, vars cello-konsert inte alls skrevs med tanke på dans. Mats Ek har gestaltat musikens växlingar och sekvenser som ett slags scener i ett kollage för dans.
Premiärkvällen dansades det åldrande paret av Ana Laguna och Yvan Auzeley; verket tillägnas också Ana Laguna. Anna Ångström i SvD skriver:
”Mötena mellan Ana Laguna och Yvan Auzely får en egen andning; synkade men självständiga går de knäande in i varandras banor, utanför tiden. Man ser ömhet, kanske passion som övergått i vana och skav.”
I Expressen skriver Jesper Strömbäck Eklund att han kanske har fått uppleva koreografens största ögonblick:
”I en kopp kaffe kan allt rymmas. Det enkla. Kärleken och döden. Alla ensamma människor. Åldrande, sex, skratt och klumpedunsiga män. Masshysteri! Städning! Vrål! Listan kan göras lång över de vardagligheter som Mats Ek givit kropp åt i sin (kanske) sista balett för Kungliga Operan. Den heter En kopp kaffe och är lika sann mot sitt ärende – det vardagsnära – som den är exklusiv.”
DN:s Maina Arvas ser ”en drömsk kaskad av färger” och fortsätter:
”Den vardagliga lilla ritualen att ta sig en kopp kaffe växer hos Ek på det mest fantastiska vis ut till en hel värld, till flera världar. Det är som ett explosivt öppnade av ständigt nya bilder, som plötsligt skiftar betydelse. Ett äldre pars kök, ett kvinnokollektiv, en flyktingvåg, ett hav… drömmer vi tillsammans?”
I Aftonbladet får Cecilia Djurberg ”en koffeinkick”:
”Detta sociala kitt som följer oss genom livet i såväl vardag som fest, i glädje och sorg, är här konstnärlig utgångspunkt och tycks likt sin doft liksom sprida inspiration i rummet, påverka relationer och agera koreografiskt bränsle för humor och dramatik.”
Flera kritiker beskriver En kopp kaffe som Mats Eks sista verk, eller i alla fall det kanske sista. Och Cecilia Djuberg avslutar:
”Förgängligheten är ofrånkomligen ett faktum, och om detta nu är Mats Eks sista dans så ber jag att få tacka ödmjukast för kaffet. För den alltid lika fräscha men samtidigt så välbekant utsökta smaken.”
Margareta Sörenson
Fler Nyheter
