Att umgås via salsa

Man både ser och hör salsadansens rytmer i Ofelia Jarl Ortegas Casino, även om det inte vid något tillfälle förekommer musik till dansen i det 45 minuter långa verket. Ett verk vars titel både syftar på vad salsan kallas på Kuba och till stället dit man går för att dansa.
Svensk-chilenska Ofelia Jarl Ortega har koreograferat ”Casino” i samarbete med Nina Sandino från Nicaragua och Jao Moon från Colombia. Tillsammans utgör de tre dansarna en spännande exempel på olika sorters latinamerikanska ursprung, som nu intar scengolvet i Dansehallernes Black Box-scen, som om det var ett dansgolv i en latinamerikansk klubb för pardans. Det är just salsa som socialt fenomen människor emellan som står i fokus i Casino, istället för att vara en perfekt demonstration av salsa som stilart. För Ofelia Jarl Ortega har som avstamp valt att inrikta sig på den latinamerikanska diasporan. Därefter lät hon sig inspireras av den i Sverige så populära salsan, som har existerat i många varianter, sedan den latinska vågen startade på 1990-talet.
Ofelia Jarl Ortega (som aldrig tidigare har dansat i höga klackar) intar nu dansgolvet iförd strama jeans, blus som lämnar magen bar och högklackade skor. Både när hon dansar ensam och tillsammans med de andra utstrålar hon sensualitet genom sina livligt svängande höfter, men också i sättet att sträcka upp en arm i luften.
Nina Sandino är iförd gröna byxor och orange t-shirt och fascinerer bl.a. med sina rörelser i överkroppen. Hon dansar den mestadels i platta röda sneakers, men förändrar sin utstrålning när hon under en sekvens säkert uttrycker sig i högklackade skor i egna sorters salsasteg.
Jao Moon i skjorta, långbyxor och glänsande svartvita dansskor rör sig spänstigt och organiskt i dansen och det ser ut som om han är född till att dansa salsa. På samma gång självmedvetet och humoristiskt drar han upp byxorna så att vi får syn på hans vita strumpor och fokuserar på hans framsträckta fot. Expressivt lägger han en hand på sitt bröst och virtuost gör han djupa knäböjningar, vridningar, små hopp och korsar benen raffinerat.
Det er de små detaljerna, skiftningarna och variationerna i dansarnas sätt att undersöka salsan, som är så viktiga i Casino, där det hela råder fint flyt i dansarnas steg. Ibland rör de sig helt synkront, och stundtals i individuella variationer. Ibland är de utspridda över dansgolvet, eller så hittar de tillbaka till varandra i omväxlande parbildningar, men de dansar också tillsammans alla tre och till och med hand i hand.
Det råder både dansglädje och energi i stegen i Casino, som avspeglar interiören i en salsabar, där dansarna då och då byter skor eller sina svettiga skjortor, dricker vatter eller svalkar sig framför den stora fläkt som finns i ena hörnet av scenen.
Det är härligt konsekvent att dansen inte vid något tillfälle låter sig utvecklas i någon musik, och på ett helt otraditionellt sätt vidgas våra sinnen för salsans rytmer, både genom rörelserna och ljuden från stegen. De 45 minuterna är precis vad den här föreställningens koncept kan räcka till för.

Vibeke Wern