Vad ska vi ta?
(Avlyssnat på Operan, när Betty jobbade extra i kantinen.)
– Vad ska vi ta? Vad ska vi ta? (Madeleine Onne kliar sig i lockarna.) Inte
nåt gammalt! Inte nån jättebra Per Jonsson, som vi har här i huset. Elfte
gryningen är ju så allvarsam och orkester och kör och det. Gu, va jobbigt.
Och dansarna orkar inte kuta så där fort som i Rivers of Mercury, och så
börjar de sura när det inte är tåspets. Får ryggproblem och sjukskriver sig
och trilskas.
– En hederlig Cullbergare då? (Operachefen försöker lirka.) Fröken Julie
hör
till huset – tåspets! Tolkning, passion, övergrepp. Schysst story som alla
fattar. Och Birgit har 100-årsjubileum 2007. Birgit Åkesson också!
– Näe, usch det känns liksom gammalt, va? Jag vill ha nytt, nåt bra, nåt
diffust, lite totalbeige så att dansarna syns. Jan-Erik blir galen om han
inte får stå längst fram och göra några krångliga lyft och se sådär
obegripligt allvarsam och högtidlig ut. Som bara han kan.
– Han kunde väl passa som Jean? Och hurdå gammalt? Bajadären, den skulle
man
kunna kalla gammal! Mossig rentav med sina mystiska orientaler som dansar
låtsasindiskt i valstakt.
– Men den är ju KLASSISK! Allt som är klassiskt är bra. Och så Pippi
förstås. Klassiskt gör alla glada, Svansjön, Svansjön. Och nu kommer La
fille mal gardée, den är klassisk. Det är bra.
– Då kanske du kan tala om varför det inte blev minsta Bournonville när det
var jubileum 2005. Och Birgit Cullberg är en modern klassiker. Man kan göra
Birgitåbirgitkväll.
– Usch, sandalpaddor! Vi vill ha tåspets, tåspets, tåspets.
– Men ni kan ju inte ha såna här färglösa verk som de senaste tre. Alonzo
King, hallå! Hur kul var det? Tacka Sjostakovitj och de skojiga
kortbrallorna för att det inte floppade helt med Kazimir’s Coulors.
– Jag hittade inga andra! Och så kallade vi det för Colours för att ingen
skulle märka att de var så bleka. Tyckte jag var smart. Vad ska vi göra?
– Örjan Andersson har gjort verk för klassiska dansare. Det blev ju
jättebra. I alla fall när Skånes Dansteater gjorde Röd. Be honom göra nåt
med tåspets. Det är inte förbjudet med svenska koreografer på
nationalscenen.
– Guu, vad orättvist. Här får man slita med Pippi för jämnan, snyft,
visserligen tåspets, men hur kul tror du Jan-Erik tycker det är att dansa
BREV! Va? Johannes sökte chefsjobbet i Skåne, och alla bara sticker.
– Men det måste väl finnas några nya? Ni sliter hårt på Marie, hon blir väl
panschis snart?
– Nä, blir hon? Tänkte inte på det. Det där chefsjobbet i Skåne, det kanske
hade varit nåt för mig. Bra dansare med taskiga kontrakt som inte gnäller.
Göteborg, kanske jag skulle söka…. Men där kastar dansarna ut chefen en
gång vart tredje år. Köpenhamn vore bättre. drottningen i logen vareviga
dag, kulturkanon och gamla godingar för hela slanten. Det danske smil!
Inget knorrande över dubbla Pippiföreställningar på lördagarna. Ska tänka på
det.
