Guillaume Diop – Från invigningen av Jeaux Olympiques till Kungliga Baletten i Stockholm
Financial Times är en ärevördig dagstidning med ca 1,5 miljoner prenumeranter spridda över världen. Just den tidningen publicerade nyligen en intervju med Guillaume Diop, den unge stjärndansaren från Parisoperan. Det innebär att han blir mer känd än vad som är vanligt för en dansare på Stockholmsoperan. I höst sprider den 24-årige Guillaume Diop sin stjärnglans över Stora Scenen vid Gustav Adolfs Torg då han dansar huvudrollen i Gustavia, ett nytt verk i koreografi av Pär Isberg.
Det är en vältalig ung man som intervjuas i Financial Times (28 augusti 2024) av en välvillig reporter (Elle Pithers), Då har han redan låtit tala om sig vida utöver världens danskretsar eftersom han dansat ett solo – iförd vita sneakers – i den pampiga invigningsceremonin vid Olympiaden i Paris uppe på taket till Hôtel de Ville. Detta sker en timme och 24 minuter in i festligheterna anger reportern – dessvärre inte bevakat av SVT play såvitt jag kunnat se (men finns förstås på YouTube).
– Det var väldigt svårt att dansa i sneakers men att dansa i vardagsskor gör det så mycket mer tillgängligt och verkligt, säger Guillaume Diop, väl medveten om att en rätt liten del av befolkningen i Frankrike – liksom i andra länder sällan eller aldrig sett en balett live. Han började dansa när han var fyra år, efter att ha smugit sig in på sin systers danslektion i ett kulturcenter i Paris 18:e arrondissmang. Där handlade det inte om balett men en uppmärksam lärare såg talangen hos gossen och när han var åtta år gammal fick han förslaget att han skulle ägna sig åt just balett istället. Ingen av hans föräldrar visste något om det kulturuttrycket, hans pappa ansåg att balett ”inte var något för en pojke, allra minst för en som hade en svart pappa och en vit mamma”. Men när Guillaume var 12, kom han in på prestigeutbildningen på Operabaletten i Paris. Det passade honom bra att ha fasta rutiner och krävande regler – men han såg inte målet som att han skulle bli bäst – han ville ha roligt! Men allt var inte bara positivt. Vid 16 års ålder var han nära att sluta dansa: – Jag var mycket orolig för att jag inte var tillräckligt bra, berättar han. Han led också tidvis av anorexi. En fem veckor lång vistelse hos Alvin Aileys American Dance Theater i New York räddade honom, hävdar han. Där upptäckte han också att det var de stora klassiska rollerna, särskilt de som Rudolf Nurejev skapat, som han ville ägna sig åt.
Åter hemma i Paris blev han anställd i Operabaletten 2018, tre år senare fick han chansen att ersätta en skadad premiärdansare i Nurejevs version av Romeo och Julia. Dåvarande balettchefen Aurélie Dupont sägs tidigt ha lagt märke till hans talang och hans positiva, vänliga utstrålning och nu fick han en vecka på sig att bevisa vad han gick för.
Resten är, som det brukar heta, historia. I mars 2023 utsågs han till danseur étoile, direkt översatt stjärndansare, i svenskt sammanhang premiärdansare. Det har inte gjorts så stor affär av detta att Guillaume Diop är mörkhyad. I legendariska tidningen Le Monde framhölls främst att han var en av de yngsta stjärndansarna i Parisbalettens 350-åriga historia. Han är också dock den förste som är svart. Den unge Diop själv började 2020 engagera sig tydligt i rasfrågan och var en av fem dansare i balettkompaniet som skrev under ett manifest där kompaniet uppmanades att ta itu med de frågor som lett fram till skapandet av den anti-rasistiska politiska och sociala rörelsen Black Lives Matter.
Numera vill Guillaume Diop hellre än att tala om rörelsens krav och intentioner, visa i praktiken vad som kan göras. I maj i år höll han under tio dagar en rad workshops i Franska Guiana för åtta till 16-åringar. Och han ser sig själv som en förebild, på samma sätt som Francesca Hayward och Marcelino Sambé vid Royal Ballet i London och Misty Copeland på American Ballet Theater i New York.
Han känner kanske ännu inte till att svenska Nikisha Fogo, vid San Francisco Ballet är ytterligare en sådan förebild? Men i höst kommer alltså Guillaume Diop till Stockholm för att sprida stjärnglans i det nya verket Gustavia. Libretto av Amir Chamdin, koreografi av Pär Isberg. Det handlar om Gustav Badin, en svart pojke som rövades från Västindien och presenterades som en gåva till den svenska drottningen Lovisa Ulrika på 1700-talet. Han behandlades för att uttrycka det försiktigt inte så bra till en början men blev med tiden upphöjd till fosterson och prins. Urpremiär med Kungliga Baletten den 18 oktober,
När det gäller Financial Times artikel om Guillaume Diop ska det sägas att den åtminstone för denna läsare inte precis är av vanligt snitt: detta är ett paradexempel på det som brukar kallas textreklam. På generöst många bilder syns den stilige dansarens kläder, smycken, skor med mera och de redovisas noggrant. Med producentnamn, materialval och prislapp. Lite förvånande ändå?
Nancy Westman
Se vidare www.ft.com/content/2e864f8a-eb7f-4864-8968-01ec02694abd
Fler Nyheter
