Kärlekens ljus och katastrofens mörker

Det var rena braksuccén när Dansk Danseteater gav Tim Rushtons Love Songs i maj på Det Kongelige Teaters Gamle Scene med Caroline Henderson och en jazztrio live på scenen. I Dansk Danseteaters nya program Fallen from Heaven i Dansehallerne, presenterar kompaniet nu en ny, kortare och mer intim version av de kärleksfyllda jazziga stämningsbilderna.
Love Songs – Reviseted heter denna 30 minuter långa och mycket väl fungerande version, där musiken är inspelad, men ändå klingar fint med Caroline Hendersons härliga stämma i förgrunden. Och det är rent otroligt vilket otroligt drag det är på de 13 enormt skickliga dansarna. Det är en ren fröjd att se dem såväl i solon som i smygande täta duon eller i ett dynamiskt up-beat tempo i samlad flock.
Medan det är kyssar, kärlek och lysande glädje i Love Songs – Reviseted råder det en helt annan mörk, dyster och katastrofpräglad stämning i programmets andra del ”.” [dot] (punktum), som är av den portugisiske koreografen André Mesquita till John Taveners stämningsfulla, minimalistiska och vemodigt vibrerande musik för cello och stråkar.
Här finns både långsamma och snabba partier, vridningar och stridseffektiva bensparkar och inte minst en mängd kaotiska stämningsbilder, när alla dansarna på scenen rör sig rastlöst utan mål runt i rummet i många olika riktningar.
Vi ser dansare i vacklande, krampartade och stundtals nästan spastiska rörelser, och hör brusande buller och brak som från en hotande naturkatastrof som kan sätta punkt för hela mänsklighetens existens.
Jacob Bjerregaards ljusdesign är otroligt effektiv, som ger rummet den dunkla karaktär i Mesquitas intressanta och medvetet kaotiska koreografi, som väldigt fint utnyttjar rummet och riktningarna, men stundtals kan verka en smula ostrukturerad.

Mellan Rushton och Mesquitas verk kan man i Dansehallernes foaje uppleva Jeanette Ginslovs nya 7 minuter långa film Autopsy/ Eros – la petit mort med dansare från Dansk Danseteater och musik av Jørgen Teller. En sensuell och smått erotisk film, som kryper tätt inpå kropp, hud och berøring, vars titel titel hänvisar till en närapå obducerande undersökning av kroppen samt orgasmen, ”la petit mort”. Men trots brusande vatten över kroppen och suckar, stön och elektronisk puls i ljudet, råder det ett lite distancerat estetiskt uttryck i filmen.

Vibeke Wern