Stripteasedansare gästar de finkulturella rummen

Sju verkliga ikonkoreografer från den moderna dansen i tätt samarbete med sju professionella stripteasedansare, hämtade direkt från Europas nattklubbar. Allt framfört på en scen med mycket högt kulturellt kapital, som Bourdieu skulle ha sagt.

Detta presenteras vid på performanceföreställningen Nightshade, på Dansens Hus i Stockholm i samband med festivalen Perfect Performance (www.perfectperformance.se ). Föreställningen riktigt bäddar för en intressant debatt mellan performancegruppen Victoria från det liberala Nederländerna och de svenska feministerna.

Den konstnärliga produktionsplattformen Victoria, belägen i Gent i Belgien hör till de allt fler rörliga produktionsplattformer som inför varje ny idé bjuder in de konstnärer, musiker och koreografer som är lämpliga för just den idén. Allt för att motverka konventionella teaterproduktioner.

I Victoria börjar nästan alltid produktionen med att den konstnärliga ledaren utvecklar ett koncept. Därefter bjuder de in de konstnärerna de tror kan vara passande till projektet. Ofta vill de erbjuda ett arbetssätt som är helt olikt mot vad konstnärerna i vanliga fall är vana vid. Den här gången blev det de sju stjärnkoreograferna Eric De Volder, Caterina Sagna, Vera Mantero, Alain Platel, Johanne Saunier, Claudia Triozzi och Wim Vandekeybus. Kompositör är Ad Cominotto och övergripande regissörer är Pol Heyvaert och initiativtagaren till Victoria, Dirk Pauwels.

– I Nightshade ville vi se vad som händer när man konfronterar samtida koreografer med ett yrke som praktiseras i en obskyr värld med barer och kabaréer, skriver Dirk Pauwels i ett mejl.

En telefonintervju är det helt omöjligt att hinna med hälsar pressansvarige för Victoria.

Dirk Pauwels vet egentligen inte så mycket om yrket som stipteasedansare, skriver han. Men han kan föreställa sig någonting. Och detta någonting gav honom tillräckligt med inspiration för att göra Nightshade.

Tvekade du någonsin att göra Nightshade för att det är tabu med stripteasedans?
– För oss är inte striptease tabu. Det är ett sätt av många att använda sig av teaterscenen för en väldigt specifik publik. Och dessutom är några av konstnärerna vana med erotiska miljöer.

Är du fascinerad av porrindustrin?
– Nej, det är ingen av oss. Det som fascinerar oss som konstnärliga ledare är att konfrontera konstnärer att arbeta på ett sätt som de inte har använt förut.

Intervjuer med koreograferna Caterina Sagna och Vera Mantero

Italienska koreografen Caterina Sagna och portugisiska koreografen Vera Mantero har gjort helt olika vägval i sitt konstnärliga möte med stripteasevärlden. Där Caterina Sagna valde att ställa en ung späd flicka påtvingad stripteaserollen, valde Vera Mantero en mycket frodig burleskartist som med humor och kroppslig extravaganza vänder upp och ned på våra föreställningar om den traditionella sexuella gestaltningen. Att Nightshade inte har som syfte att flörta med sexindustrin utan strävar efter konstnärlig fördjupning framgår i mötet med dessa två koreografer. Intervjuerna är gjorda via mail och på italienska översatta av Britta-Stina Cordier samt från engelska Viktoria Dalborg.

Vad var din första tanke när konceptet för Nightshade presenterades för dig?

Caterina Sagna:

-Jag blev mycket förvånad över anbudet och hade det inte varit en inbjudan från Victoria company hade jag nog varit mycket tveksam.

Vera Mantero:

– Jag kommer ihåg att en av de första tankarna var att det kändes lite orättvist att bjuda in strippor till den moderna dans och teaterscenen och fortfarande erbjuda dem att strippa.

Valde du själv stripteasedansare? Hur gick rekryteringen till?

Caterina Sagna:

– Jag sökte en kvinna som såg ut som en flicka och Victorias team sammanförde mig med Sky. Första mötet övertygade mig ögonblickligen, utöver rollen som jag hade i min tanke så kände jag att Sky var en person jag gärna ville arbeta med.

Vera Mantero:
– Jag befann mig i Paris och letade efter något som kunde vara mer intressant än alla
table dancers och lap dances som fanns överallt i Pigalle och som jag var rädd skulle bli för billigt eller få mig nedstämd. Jag blev av några vänner rekommenderad att gå och se den burleska artisten Delphine, Victoria teatern i Gent erbjöd mig en audition med fyra andra strippor men jag återvände till Delphine eftersom hon var så speciell. Jag slogs av hennes unika kropp och hennes tankar om sitt artisteri. Bara hennes kropp, hon är en rätt tjock dam, förmedlade så mycket av vad jag ville säga: motsägelsefulla förväntningar på sexighet, ifrågasättandet av mäns blickar på kvinnors kroppar och att visa en helt annan typ av sexig kropp.

Beskriv din inspiration och idé i denna koreografi.

Caterina Sagna:

– Jag ville visa en kvinna alldeles för ung för att kunna tycka om att klä av sig inför en publik men som tvingade sig att göra det för att inte svika de förväntansfulla åskådarna. En flicka benägen att sudda ut sin egen identitet för att hitta styrkan att tillfredsställa vår önskan.

Vera Mantero:
– Min första övertygelse var att strippan i detta solo måste prata eftersom strippor i vanliga fall aldrig får gör det. Detta var det viktigaste. Eftersom Delphine är etablerad i det burleska ville jag dessutom utforska det universumet. Vilket är en form som till viss del driver och avviker från idén om striptease. Jag ville också i solot få in ett resonemang kring fenomenet att strippa, av sex, av sexuella behov, moral och nöje.

Vad vill du att publiken ska uppleva?

Caterina Sagna:

– Jag skulle vilja att varje åskådare ifrågasätter sina egna begär att beskåda. Konfronteras med sig själva i mötet med en person som inte står ut med att klä av sig. Jag vill att åskådaren ska tvingas att ta ställning. Antingen väljer man att njuta av skönheten Sky – man vill se henne naken även mot hennes egen vilja eller så ställer man sig på andra sidan och vägrar låta sig förtrollas och förföras av kroppen som erbjuds.

Vera Mantero:
– Jag vill helt klart att publiken ska ha kul. Vi har gjort ett komiskt stycke. Jag önskar också att publiken rannsakar sig själva kring det Delphine förmedlar i sin monolog.

Har Nightshade varit en konstnärlig utmaning? På vilket sätt?

Caterina Sagna:

– Utmaningen har varit att arbeta med ett ämne jag aldrig någonsin ägnat mig åt. Därför att det inte är helt klart att ha något intressant att säga om man inte känner argumenten. Efter överraskningen om anbudet och med avledd entusiasm har jag kapitulerat över hur mycket uppmärksamhet som skulle vara nödvändig för att undvika att göra en banal framställning.

Vera Mantero:

– Ja, absolut. Det har inneburit ett väldigt annorlunda reaserch arbete i en för mig främmande värld. Jag har varit tvungen att hitta en ny arbetsmetod eftersom de verktyg och koder som jag normalt sett använder mig av i den moderna dansvärlden inte fungerade här. Ämnet sexualitet är sällan adresserad genom modern dans.

Kan du se skillnader i stripteasedansarens och den klassiska/moderna dansarens relation till sina kroppar?

Caterina Sagna:

– Mer än att tala om kategorier, skulle jag vilja säga att var en har en speciell relation till sin egen kropp. Jag tror att all gestaltning handlar om att söka och värdera och tror på att uppskatta olikheterna mellan alla enskilda individer.

Vera Mantero:
– Jag kan inte generalisera eftersom jag bara jobbat med en strippa och denna specifika artist har uppenbarligen en helt annorlunda kropp och arbetsmetod än genomsnittet.
Det handlar såklart om två helt olika världar och kanske ligger den moderna dansen ännu längre bort från detta än den klassiska dansen.

Finns det psykiska och fysiska spärrar att överträda för att klara av att strippa eller tror du att en klassisk/modern dansare skulle kunna övertyga publiken i en stripteasekoreografi?

Caterina Sagna:

– För att vinna en publik har någon sagt är det nödvändigt att ha en obestämbar, gåtfull karaktäristiskt “interiör” som tillåter sig utvecklas och förändras i den sceniska gestaltningen och som kan behålla ett levande intresse hos åskådarna. Intentionen måste vara tydlig för att övertyga. Även i striptease gäller en stark sinnesnärvaro, inte en särskild fysisk skolning.

Vera Mantero:
– Fysiskt och psykologiskt tror jag inte det. Jag tror mer det handlar om en mental ram.
Att vilja vara i en förförisk och exibitionistisk gestalt Jag antar att vem helst som väljer det kan bli väldigt övertygande.

Striptease är ju en del av porrindustrin. Reflekterar du över dess mörkare sidor som exploatering av unga kvinnor droger och människohandel?

Caterina Sagna:

– I delar av min koreografi med Sky visar hon den mörka sidan, den vi föredrar att inte se. För att vara ärlig är det egentligen en avklädningsakt där man i skönhetsbegäret överskrider en farlig och otrevlig zon. Som enligt min åsikt inte är tillåten i porrindustrin men som är mycket mer diffus och hårfin än vi vill tro.

Vera Mantero:

– Solot som Caterina Sagna gjorde med Sky är väldigt tydligt beträffande denna problematik. Det är såklart fruktansvärt men det är viktigt att inte tro att hela stripteasebranschen och sexshower enbart är resultatet av övergrepp och att utnyttja människor.
Jag tror att det är mer komplext och Nightshade projektet har fått mig att förstå det.

Efter spelningarna på Dansens hus i Stockholm www.dansenshus.se
går den vidare till Wien, Rom, Berlin m.fl. platser, se vidare www.victoria.be

Textförfattare: Viktoria Dalborg och Josefine Wikström

Fler Nyheter